Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’212
den älskade, och när Bingley var borta, uppsökte
Jane ständigt samma tröstekälla.
— Han har gjort mig så glad, sade hon en afton,
genom att tala om för mig, att han var fullständigt
okunnig om min vistelse i London i våras. Jag hade
inte trott, att det var möjligt.
— Jag anade det, svarade Elisabet. Men hur
kunde han förklara det?
— Hans systrar måste ha varit skulden därtill.
De sågo säkerligen inte hans tycke för mig med
blida ögon, och det undrar jag inte på, då han
kunde ha träffat ett i många hänseenden så mycket
fördelaktigare val. Men när de, som jag hoppas,
få se, att deras bror är lycklig med mig, så få de
väl lära sig att vara nöjda, och vi skola komma på
god fot med varandra igen, fastän vi aldrig kunna
bli vad vi en gång varit för varandra.
— Detta är det hårdaste ord, sade Elisabet, jag
någonsin hört dig yttra. Snälla syster! Det skulle
verkligen förarga mig att återigen få se hur du
låtit narra dig av miss Bingleys låtsade tillgivenhet!
— Kan du tänka dig, Lizzy, att, när han reste
till London i november, höll han verkligen av mig,
och ingenting annat än övertygelsen om att jag var
likgiltig för honom skulle hindrat honom från att
komma hit igen.
— Han gjorde verkligen ett litet misstag, men det
hedrar hans anspråkslöshet.
• Detta föranledde naturligtvis ett lovtal av Jane
över hans misstro till sig själv och det ringa värde,
han satte på sina egna goda egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
