Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’251
några unga män komma för att fria till Mary och
Kitty, så skicka in dem, ty jag är alldeles ledig.
Elisabets sinne var nu lättat från en mycket tung
börda, och efter en halvtimmes stilla eftertanke i sitt
eget rum kunde hon med tämligen stort lugn sluta sig
till de andra. Allting var för nytt, för att hon skulle
kunna vara riktigt glad, men aftonen förflöt i stillhet,
hon hade icke längre något allvarsamt att frukta,
och i sinom tid skulle en otvungen och angenäm
stämning inträda.
När hennes mor på kvällen gick upp på sitt
toalettrum, följde hon henne och meddelade henne den
stora nyheten. Verkan därav var högst märkvärdig,
ty då mrs Bennet fick höra den, satt hon först
alldeles stilla och kunde icke få fram ett ord. Och
under flera minuter kunde hon icke förstå vad hon
hörde, ehuru hon i allmänhet icke var sen att sätta
tro till vad som var fördelaktigt för hennes döttrar
eller som kom i gestalten av en friare till någon av
dem. Slutligen började hon hämta sig, röra sig hit
och dit i sin stol, stiga upp, sätta sig igen, förvåna
sig och ge luft åt sina känslor med sådana ord som:
— Gud i himmelen! Kors bevare mig! Tänk
bara! Kära hjärtandes! Mr Darcy! Vem skulle ha
trott det? Är det verkligen sant? O, min älskade
Lizzy! Så rik och så förnäm du kommer att bli!
Sådana nålpengar, sådana juveler, sådana ekipager
du kommer att få! Vad Jane får är ingenting,
ingenting alls mot det! Jag är så glad, så lycklig! En
så förtjusande man! Så vacker, så högväxt! O,
käraste Lizzy, förlåt mig, att jag tyckt så illa om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
