Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’255
— Du kunde ha talat mera med mig, när du var
här på middag.
— En man, som hade mindre djupa känslor, kunde
ha gjort det.
— Vilken otur, att du har ett förståndigt svar att
ge och att jag är så pass förståndig, att jag gillar
det! Men jag undrar, hur länge du skulle ha gått,
om du blivit lämnad åt dig själv! Jag undrar, när
du skulle ha talat, om jag inte hade bett dig därom!
Mitt beslut att tacka dig för din vänlighet mot Lydia
gjorde verkligen stor verkan — for stor, tror jag
nästan, ty hur går det med moralen, om vår lycka
har sin grund i ett löftesbrott? Fy, jag skulle inte
ha talat om den där saken. Sådant går aldrig an!
— Du behöver inte vara ledsen. Moralen kommer
inte att lida därav. Lady Catherines oförlåtliga
bemödanden att skilja oss åt hade den verkan, att de
hävde alla mina tvivel. Jag har inte din ivriga önskan
att uttrycka din erkänsla att tacka för min lycka.
Jag var inte hågad att vänta, tills du tog första
steget. Det besked, jag fick av min moster, ingav
mig hopp, och jag var besluten att omedelbart skaffa
mig visshet.
— Lady Catherine har varit oss till ovärderlig
nytta, och det bör göra henne glad, ty hon vill
gärna vara till nytta. Men tala om för mig, varför
kom du till Netherfield? Var det bara för att rida
till Longbourn och bli förlägen? Eller hade du
några allvarligare avsikter?
— Min verkliga avsikt var att träffa dig och, ifall
det var möjligt, döma, om jag någonsin kunde hoppas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
