Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djutrens språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det heter på jägarspråket, d. v. s. den flyger upp i närmaste
höga trädtopp och spejar ivrigt ut över trakten.
För den framåtsmygande jägaren är det svårt att undgå
grå hägerns blick, som ofta upptäcker en nimrod, innan
denne ännu kommit inom skotthåll och därför flyr sin kos
långt bort i fjärran. |
Alla kron- och dovhjortar känna igen nötskrikans rop
och sätta sig likaledes i säkerhet, så snart de få höra det.
Även åtskilliga vattenfåglar och sådana fåglar, som
bygga sina bon i vassen, sätta stort värde på skogens gendarm,
som jägarna kalla nötskrikan.
Sålunda förstummas plötsligt ändernas snatter och
rördrommens läte, så snart nötskrikan signalerar människans
ankomst.
Det är därför inte så underligt, att den ivrige jägaren
ilsket skjuter efter denna fågel, när helst tillfälle erbjuder
sig. Men det är inte så lätt att skjuta den, ty den
är mycket klok och narrar jägaren ofta så länge, att denne
till slut förargad avstår från att fortsätta jakten.
Jag anser det som en stor synd, att nötskrikan över
huvud taget får skjutas. Genom sin vaksamhet skonar den
vilddjursbeståndet och är för den skull ett ytterst nyttigt
djur.
Att det ännu finns vildduvor ha vi endast nötskrikan att
tacka för. Dessa vackra fåglar undvika alltid sådana
skogar, där det inte finns några nötskrikor. Utan dem falla de
alltid offer för hagelskotten.
Det har även berättats för mig, att viperan, och särskilt
den vanliga huggormen, vid nötskrikans rop uppsöker
skyddande buskar eller andra gömställen. Tyvärr har jag aldrig
kunnat övertyga mig därom och ställer mig även tvivlande.
Fåglar tjänstgöra som väktare även i andra världsdelar.
Till stor del göra de detta, emedan de genom dem varnade
djuren förse dem med deras dagliga bröd.
Här framträder alltså icke oegennyttan utan en ren
livsfråga, medan nötskrikan icke har några som helst fördelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
