Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag fick några gånger tillfälle att iaktta djuren under
utövandet av denna procedur, och min förvåning förbyttes
i förundran, när jag såg, att knippan varje gång hamnade
på ett annat ställe, tills hela kroppen hade blivit betäckt med
sand. Inte en enda fläck av ryggtavlan eller nacken eller
ens huvudet undgår den sällsamma pudervippan.
Detta sker således icke utan ändamål.
Intressanta äro även elefanternas rotutdragningslekar.
Har en elefant funnit det lämpliga föremålet, går den
några gånger i en cirkel omkring det, lägger sedan snabeln
omkring stammens nedre del och börjar långsamt dra.
Om ansträngningarna äro förgäves, släpper den sitt tag,
lutar sig från två olika håll mot stammen, söker på detta
sätt lossa på roten och gör därefter ett förnyat försök med
snabeln.
Lyckas elefanten nu få upp trädet med roten, lyfter den
upp det, lägger det ifrån sig och bryr sig sedan ej vidare
om det.
Är däremot all möda förgäves, går den besvikne jätten
tillbaka till sin hjord och talar vid en eller ett par av sina
kamrater, som han tar med sig till det motspänstiga
trädet, varefter verket med förenade ansträngningar lyckas.
Vilken tillfredsställelse detta bereder dem framgår av
deras glättiga trumpetande.
Även de långa betarna få lov att hjälpa till med arbetet.
Ofta behövs det en oerhörd kraftprestation för att
åstadkomma önskat resultat.
Man måste därvid betänka, att marken i de regnfattiga
trakterna är uttorkad på ett avsevärt djup och att träden
för den skull tvingas att sträcka sina rötter två meter och
ännu djupare ned i jorden.
Elefantens hovar äro trots sin otymplighet
utomordentligt viga och rörliga.
Under den torra årstiden, när tjockhudingarna företaga
långa vandringar, måste de ofta färdas genom oerhört
vattenfattiga trakter. Om törsten blir alltför plågsam, börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
