Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontant liqvid stod för dörren, och det med 1 och 30 i
öfverskott... Vänta lite — var inte ledsen! Om herrn inte vill
ha ett par mollskinsbyxor för det att de råka schangschera
sig en smula, så får jag fina af kläde i nästa vecka, och
dermed kan den processen vara slut:“
Utan ett ord till svar gick logeraren sakta framåt gatan
— men, Gud, så tunga de stegen voro! Han skulle på
qvällen ha besökt ett visst litet hem på Tullgatan. Nu var
den glädjen omöjlig: icke kunde han gå dit med ljusa
sommarbyxor i slutet af oktober — och de af mollskinn, som
han hade på sig, voro ju hvita på knäna och hade för
öfrigt en sådan anstrykning af torftighet, att hans stolta
ömtålighet icke tillät honom att sålunda framträda för Sofie,
som nyss gifvit nej åt en så välklädd friare. Nej, hellre
än detta ville han icke på hela vintern se henne annorlunda
än i hemlighet genom fönstret.
Men åter att vara hemma dessa tvenne ohyggliga
balaftnar, då han kunnat ha en så himmelsk glädje! Hvad...
om han ginge ned till Strandgatan eller
Mäster-Samuels-gränd — der funnos många klädeskläder — sedan han
först sprungit hem efter sina färdiga saker: fyra bestälda
lustgårdar. Finge han för dem betalningen med detsamma,
voro det också kanske icke omöjligt att ännu få något
passande, om än icke så utmärkt som det förlorade. Det var
likväl ej att obetingadt och utan öfverläggning kasta sig in
i denna affär. Betalningen för allt det bestälda arbetet
var ju bestämd att öka den lilla skatt, som borde utlösa
hans bonjour från assistansen, en skatt, som han, för att icke
tredje gången få den bortstulen, lemnat i vård hos
restaurationsfrun vid torget, der han ibland intog sina middagar.
Dock — frestelsen var för stor: det blefve väl någon råd
innan jul. Olyckan var blott att dagarne då voro så mörka.
Han skyndade hem... Men huru stod der till?
Anton sjelf hade varit tvungen att gå ut för inköp af
några små materialer till det nya arbetet, som kommit på
morgonen. Madam Mina, som nyss slutat att skura golfvet,
hvilket stod der svart och vått och liksom jäsande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
