Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag aldrig förtiga att jag älskar Sofie till mitt sista
andedrag.“
“Nå“, svarade den unga flickan enkelt, “det har jag
ja länge vetat; och du, Vilhelm, vet också hvad jag
tänker. Vi äro unga, vi kunna vänta och sträfva allt hvad
vi förmå... dessutom behöfver inte den fattige så många
omvägar som den rike.“
“Himmelens nådige Gud — du vill då, Sofie, så fattig
som jag är...“
“... bli din hustru, Vilhelm — ja, af allt hjerta, och
ärligt och öppet vill jag från denna dag säga att jag gifvit
dig hjerta och tro. Jag slipper då andra.“
När logeraren denna qväll gick hem, ansåg han det
vara solljus midt i mörka natten. Och tänkande på den
omätliga skilnaden mellan morgonens tunga smärta och
aftonens lycksaliga frid och fröjd, upprepade han endast dessa
fyra ord, men de sade allt:
“Sådan man är Gud!“
6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
