Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormor Silfverlåås och hennes omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särdeles sedan jag ej mer kan sticka så mycket strumpor, som
jag förr hjelpte mig fram med. Nå, hvad mera kan jag
begära — jag, som en gång var full af högmod, fåfänga,
flärd och verldsbegår.“
Mormor Silfverlåås mötte här ett så talande och
deltagande ögonkast, att hon med ännu mer hjertlighet tilläde:
“Det är den gamla historien — jag mins den väl —
men jag vill ické upprepa den. Tusentals fjollor göra det
år efter år, då de synbart framställa att lyckan för dem
förblir liggande inom verldslifvets trånga gränser. De
åldras under saknad, och som gamla qvinnor äro de ännu
fåfängans slafvinnor, om ej för egen, så för sina döttrars
räkning. Beklaga då ej mig, unge herre, som fick en
annan ålderdom och ett hem, der jag haft god tid att
ödmjukt pröfva, ångra och försona, der jag lärt mig stiga
öfver de trånga gränserna och funnit en sällhet, som jag i
min ungdoms blomning aldrig ens i en dröm fattade.“
Det låg kanhända en besviken förhoppning på den
besökandes ansigte, ty mormor Silfverlåås tilläde nästan med
en viss skälmaktighet:
“Nå, min vän, icke är det värdt att mulna för det
man går miste om en gammal gummas historia, som i alla
fall innefattats i det jag redan sagt. Jag skall i stället
berätta för er en ny historia från en annan nyårsdag än den
då jag dansade på börsbalen... Ni kommer ju igen till
mig någon afton och hör den?“
“Det uraktlåter jag icke... Men säg huru får man
nyheter här?“
“Åh, sådana komma till mig alla dagar, först med
barnen, som samlas här på morgonen, då jag lär dem läsa
och frukta Gud. De ha alla slags smånotiser från sina
hem. Längre fram på dagen komma hustrurna, och de ha
snappat upp en sak här och en der, som de ge mig i
utbyte för det lilla goda jag lär dem. Men jag har äfven
två vänner af annat stånd: ett ungt par. Det är om deras
öde jag vill tala. Hvar nyårsdag — förutom många andra
gånger — komma de till mig för att, som de sägä, just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
