Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blyghet och sin grannlagenhet, “att mamsell Meixner
emellertid skall veta att förakta dessa dumma och låga
insinuationer... Jag fattar fru Blumes mening — men det var
opassande af mig ätt yttra mig.“
“I min belägenhet, herr Murray, sätter jag mera värde
på ett rättframt, ärligt deltagande än på en beräknad
okunnighet — men jag fattar dock icke hvad frågan gäller.“
“Jo, mitt barn, du var icke nog beklagansvärd förut.
Hittills har du undransvärdt stått emot din fars försvinnande,
husets ruin, fattigdomens ankomst, gamla vänners
kallsinnighet eller opassande närgångenhet — men, säg, står du
äfven emot att man söndersliter ditt goda namn och rykte,
att man om grefvens besök fäller beklaganden i afseende
på hans hustru ?“
“Ej ett enda ord mera, tänt! Jag förstår nu nog, och
jag erfar en genomdjup leda vid denna smädande verld,
hvilken aldrig får nog målande ämnen för förtal och
skandal, och det till då det rörer en idol, hvarpå den fordom
slösade sitt smicker och sin falska vänskap“... Hon lade
båda sina händer öfver ansigtet för att dölja de tårar, som
hon ej mera kunde hämma.
“Mamsell Jenny, låt oss nu återkomma till vårt rådslag!“
Den unge agenten blef modig som ett lejon, då han såg
henne, den starka, svigta.
“Ja, det var sant... Skaffa oss då, herr Murray, så
snart som möjligt en lugn fristad, långt ifrån den förnäma
societetens stråkväg, ock hjelp oss sedan att väl komma dit
— gör det för min fars skull, söm så mycket
värderade er!“
Julius vågade en halft beslöjad blick. Den sade henne
att han helst af allt gjorde det för hennes skull...
Några veckor senare, under hvilka grefven icke syntes
till, hade de tvenne qvinnorna inflyttat i det lilla gröna
huset vid Nya vägen, ett hem, som Julius valt just liksom hån
för hela verlden velat dölja den skatt, han fått sig anförtrodd.
“Men det här är ju ett verkligt kråknäste!“ sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
