Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre aftnar i Gatsoparens familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hela innandömet verkligen hade något högtidligt och
ståtligt att bjuda på.
I det ögonblick vi inträda, satt gubben i en gammal
länstol framför aftonbrasan. Han var snyggt klädd i
en grå ylleblus, som gumman eftersåg att den aldrig fick
komma med på sopning — arbetsrocken och förklädet
måste han alltid hänga upp i köket, när han kom hem. Orsaken
att gubben, som legat sedan gårdagen, nu nyss lemnat
sängen var icke blott att han känt sig bättre, utan äfven den,
att så ogerna han sjelf talade, så gerna hörde han andra
prata, och om aftnarne kom gemenligen antingen en af
husets två söner, någon af grannarne eller, allra bäst, den
goda vännen madam Lundgren, som gick på “hjelp“ om
dagarne och hade så mycket att sladdra om på qvällarne.
Kortligen: der blef då societet i kammaren.
“Det är liksom förgjordt att det alltid snöar, när du
är sjuk!“ sade madam Eriksson, som, sittande vid den
uppslagna bordskifvan, höll på att blanka knifvar och stakar
för söndagens fest. “Hvad ska’ vita oss före, om du inte
kommer upp i morgon — lördag till på köpet!“
“Ödet!“ mumlade mannen.
“Åh, intet är det värdt att du spottar på ödet. gubben,
för det är du sjelf och ingen annan som gör ihop dina
öden. Kunde inte du och målarn, när ni tagit ut lysningen
i går, nöjt er med en sup med tilltugg, utan du skulle
låta mågen fylla dig plakat, gubben!
“Var mågen stort bättre?“
“Hvad hör jag“, utbrast ifrigt dottern, den rödkindade,
fylliga och något högsträfvande mamsell Laura, som vid andra
bordsändan sömmade på lysningspresenten, en nattkappa,
invecklad i en labyrint af veck, “var Albert drucken, när
han for ur sta’n? Då var det bestämdt pappas skull.“
“Näsperla!“ inföll modern straffande. “Om jag säger
ett ord till gubben, säger du inte det andra! Målaren är
en galant karl, men han ser inte gerna botten i glaset.
Akta dig, du!“
Åh, jag vet nog att akta mig. Ett halfstop i veckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
