Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre aftnar i Gatsoparens familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ändtligen var det afton, och rent af uttröttad satt
husmodern vid bordet och gjorde smörgåsar för tésupén. Men
alltsom, hon med flatsidan af knifven slog fast en ostskifva
eller en köttremsa på den färdiga smörgåsen, mumlade hon
en hel rad beskärmelser, än öfver den nippertippan
Katarina, som kanske nu inte kom till på köpet, än öfver madam
Lundgren, som visst blifvit bergtagen, och slutligen öfver
Laura, som ännu skulle sitta der och peta med
nattkappsvecken.
Gubben tordes ej säga ett ord. Han hade försigtigt
dragit sin stol in i mörkaste kakelugnsvrån.
“Mamma, jag har snart slutat!“ tröstade Laura.
“Albert hinner väl inte till staden förrän fram på
förmiddagen... Men tror mamma inte att Katarinas far kommer
att se illa på Carlsson — vi tänkte inte i går på den allra
högmodigaste.“
“Det kan du, min själ, ha rätt i! Herr tunnbindaren
är allt en matador, han. Men stor sak — vill hån inte
stanna, så får han gå. Och i alla fall, Eriksson, behöfver
du inte ge dig öfver för sopningen!“ Detta sades i en
förmildrad ton till gubben, som på intet sätt tycktes ha en
dylik afsigt, utan i allt luginrökte sin pippa... “Men
necken besitta, ha vi inte nu slutligen Beata här“...
Och madam Beata Lundgren, den hyggligaste och
propraste madam man ville se, började sitt högljudda prat
redan i sjelfva dörren.
“Nå, godt folk, I trodde väl att jag var både död och
begrafven, men nog lefver Lundgrenskan än alltid... Se
så, Johanna, tag hit limpan och knifven, så skall jag skära
skifvorna. Är inte nattkappan färdig ännu, Laura — hvad
tänker du på, flicka... Är gubben bra nu då?
Under det madam Lundgren drog andan, passade
madam Eriksson på att afbörda sina förtroenden; och sedan
de af hennes väninna blifvit tillbörligt senterade, hette det
vidare: “Hvarför har du varit borta öfver natten?“
“För att sluta tvätten, kära Johanna! Jag hade
blifvit hindrad på dagen, och vet du af hvad? Jo, af gallsjuka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
