Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre aftnar i Gatsoparens familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon bar den modernaste drägt hon egde, en
långsläpig gulbrun taftsklädning, med det forngrekiska
klädningslifvet uppe under armarna, och ett grönt skärp, som
sammanhöll den slinkiga kjorteln, hvilken så grekiskt som
möjligt föll utefter de tunna föråldrade formerna ända ned på
de med hvita silkesstrumpor och gröna skor försedda
fotterna. Öfver halsen hängde en liten mårdpalatin och
ytterligare öfver axlarne en mörkröd långschal, sväfvande efter
henne. Underbarast var likväl hufvudbonaden, en hög svart
krusflors-toque, öfverströdd med broderade guldstjernor och
på högra sidan prydd af tvenne på spiralformad ståltråd
gungande fjärilar, hvilka kysstes öfver den vissnade kalken
af en törnros.
Knappt hade den antika damen, med solfjädern
hängande på armen, hamnat i soffan, då en högväxt vacker
gubbe af ett imponerande utseende trädde in. Äfven han
bar en drägt väl uråldrig, men ej med sådana anor som
nådig fruns. Det oaktadt syntes den ha haft en långt
intimare bekantskap med tiden och malen än hennes; och
hvad beträffade hatten, var den, huru ståtligt den än bars,
en riktig fogelskrämma till hatt.
Med ojemförligt behag helsade nådig herrn och nådig
frun hvarandra, sedan den förre likväl först gifvit den
skyldiga gärden åt värdfolket och fästfolket samt i en djup
bugning inneslutit societén i gemen, hvarvid tunnbindaren,
hvilken till hälften reste sig, med buller åter nedsjönk i
länstolen, stirrande på det gamla paret.
Och visst var det roligt att se deras krusande och
komplimenterande. Deras ömsesidiga öfverråskning och
förtjusning kunde endast finna en passande jemförelse i tvenne
européers oförmodade möte på en obebodd ö.
Nådig frun, såsom nykommen, hade visst hört talas om
gamleherrn på vinden, men aldrig kunnat drömma om att
hon skulle finna en sådan skatt, en verklig gengångare från
det fjerran fordom, som nya tidskiften längesedan öfverkört
med sina bullrande spann.
Hvad nådig herrn beträffar, förhöll det sig på alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
