- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
205

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hon skulle taga saken, darrade hon ändå rätt grundligt
och lät inbillningen förvilla sig derhän, att de grofva
figurerna på tapeten i skärmen föreföllo henne som dystra
hieroglyfer i det hemska trollspråket. Och sedan syntes en
klolik hand — också inbillning: det var en fin och hvit,
fastän mager hand; och innan vår fröken ännu hunnit göra
sig det minsta hemmastadd i uppträdet, hade profetissan
både fattat och släppt hennes egen hand och sakta yttrat:
“Innan aftonen eller senast i morgon händer det er något,
som gör min konst öfverflödig nu för stunden. Vill ni veta
något mera, så kom igen på samma timme i dag en
månad till... Jag tar ej emot penningar nu.“

Drömmande och hemsk till sinnes, kom Julia ut, och
hennes utseende var tillräckligt att återgifva Fanny hela
sitt vankelmod.

“Låt oss gå!“ sade den senare. “Jag kan icke
öfvervinna min oro för sjelfva rösten.“

“Jag skall i alla fall säga det lilla fruntimret hvad
hon önskar veta!“ ljöd profetissans ord inifrån. “Den
saken, som hon hela veckan grubblat på, är full sanning.“

Fanny blef blossande röd... “Ack, säg mig då om
jag i framtiden skall känna mig lycklig deraf?“

“Jag kan ej säga det, då jag icke ser handen. Men
vill det lilla fruntimret veta något derom, så må hon också
komma igen i dag om en månad...

Flickorna skyndade ut och smögo varsamt öfver den
del af trappan, der den trånga förstugan ledde till dörren
med rutan. De tyckte sig icke vara i säkerhet förrän de
kommit ned på gården, föga anande att den unge
språkläraren herr Edvin redan på förhand skaffat sig en plats
bakom porten åt gatan, och ännu mindre att han för en af
sina dyrt förvärfvade tolfskillingar af kusken fått veta både
stadsdelen och huset, der denne hemtat damerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free