Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
par vanligen ett parti schack; och sist pratade man till
emot half 11, då assessorn, så att säga, afmönstrades och
öfverstinnan, innan hon lade sig, höll en liten revy först
med flickorna och deras arbeten för dagen, sedan med sin
kusin och husfröken om hushållsdetaljerna och sist med
köksan om ställningar och förhållanden inom fjäderfäets
gebit. När allt detta var slutadt, läste den värdiga frun
aftonbönen i Sturms bönbok och gick till hvila för att sofva
den rättfärdiges sömn, sedan hon först som vanligt lockat
till sig salig öfverstens nu snart utlefvade stora svarta hund,
som alltid sof på sin egen matta vid matmoderns säng.
Sådan var hon, så regerade hon, herskarinnan i detta
hus, der vi nu på eftermiddagen söka upp de tvenne
flickorna på nedra botten, der de ha sitt stora vackra rum
invid tant Reginas.
Här mötes man af blommor, solsken, fogelqvitter, skära
tapeter, lätta möbler, hvita gardiner och trefnad i hvar vrå.
Det låg en hel rosig ungdom öfver detta rum, och ljufva
och lätta och behagliga voro ju också de rosiga ungmör,
som här herskade...
“Jaså, min lilla Fanny“, fortfor tant Regina att prata,
då de tillsammans inträdt, “så att han var så intressant
och tilldragande, den unge mannen?“
“Ja, kära tant, jag kan aldrig glömma den synen, om
jag än blefve hundra år... Jag hade visst ånger i dag
morse öfver att jag hemligt gjorde moster Oliva emot med
det här spådomsbesöket, men då jag tänker på vårt
äfventyr, kan jag icke ångra mig riktigt. Han skref naturligtvis
på sin bok, som lilla Hanna talade om — och jag inser
mycket väl att han för tillfället skulle skildra någon riktigt
djup känsla, som han sökte efter uttryck för, då han så
häftigt reste sig. Den rörelsen... den blicken... den
ställningen... min Gud, tant, hvad det var fängslande...
och hvad han på en gång såg inspirerad och olycklig ut.
Goda, söta, kära, älskade tant — i dag om en månad måste
vi åter till den finska profetissan... icke för hans skull,
begriper väl tant... ty för en half verld ville jag icke titta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
