- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
232

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

först rundt omkring golfvet, under det hon oupphörligen
skrek på hjelp, och sedan genom dörren ut på gården,
innan skräddaren ens hann sansa sig efter denna första scen
i hans husfaderliga lif.

Naturligtvis skyndade Hanna upp till herr Edvin för
att påkalla hans beskydd, men han var utgången på en
tidig morgonlektion; och då hon klappade på hos finska frun,
öppnade ingen — antingen frun sof eller var ute... någon
piga fans ej, och madamen, som gick från och till, vär ej
synlig.

“Hvart skall jag ta vägen, hvart skall jag ta vägen?“
ropade den förskrämda lilla varelsen. “Jag vågar mig
aldrig in igen. Går jag till grannqvinnan, så söker han opp
mig och tar mig och bränner opp mig intill benen... Ah,
nu vet jag hvart jag skall springa, för inte är det värdt
att jag söker opp mamma“... Derpå smög hon åter utför
trappan och tittade efter i en springa om skräddaren
syntes i deras dörr, men han hade gått tillbaka till frukosten
— och i ett par språng var Hanna ute på gatan, ilade
sedan i vildaste fart framåt med hårflätorna farande kring
öronen.

*



Hvad hade under tiden tilldragit sig hos öfverstinnan?

Julia var efter denna vecka alldeles oigenkänlig. Hvarje
stund och timme pinades hon af sin inre ångest. Än
vurmade hon på att något bref, innehållande förändringar af
resplanen, skulle komma från hennes tilltänkta sällskap, än
antog hon att det allaredan var kommet och att man
endast af medlidande dolde det för henne.

De engelska lektionerna voro henne nu dödande
tråkiga, ty hon tålde intet tvång på sina tankar. Var det ej
nog att få tvinga sig i det yttre! Men hvarje gång
öfverstinnan såg på henne, fick hon en sådan hjertklappning att
hon knappt kunde hålla sig uppe, och hon sade ej osant,
då hon påstod att hon var så sjuk, att hon knappt kunde
lemna sin kammare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free