Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en skål lingonvatten bredvid sig, en helt annan varelse. Det
var en ung flicka, knappt 19 år, blek och förtärd af
sjukdom, men så mild, vänlig och ödmjuk till sinnet att, om
gubbarne ingifvit ett genomgripande medlidande, denna
stackars flicka derjemte ingaf det lifligaste deltagande.
På frågan huru hon kom att befinna sig här, svarade
hon enkelt:
“Fader- och moderlös, värnlös och alltid med en svag
kropp, kunde jag inte längre vara på restaurationen. När
sjukdomen tar en på allvar, kommer en snart på förfall.
Men nog blir det väl med mig. Förestånderskan har talt
vid doktorn, och han hjelper mig till plats på sjukhuset om
ett par dagar... Ja“, upprepade hon suckande; “nog blir
det alltid väl med mig.“
“Är det då någon annan som du tycker, att det är
värre för?“
“Jesus ja, för Clara... Som barn voro vi så goda
vänner. Se’n träffades vi inte under många, många år, förrän
här på denna olycksplatsen.“
“Vill du låtä bli“, skrek den ondsinta qvinnan från
andra ändan, “att tala om den sakramenskade slinkan,
medan du är här i sällskap med mig, en född fröken! Men
sådana der ljusmönster hålla alltid ihop som ärthalm, fast du
väl inte är tjufgömmerska, lik din goda vän, som dertill
inte skämdes ögonen ur sig att en vacker natt kasta en
skrikhals till pojke på baracken.“
“Kära fröken, var så nådig och tala inte i så grufligt
hårda ord om Clara! Hon är rysligt olycklig, och kunde
jag bara vara uppe och sköta den lille...“
“Hvar är då den lille?” (Något sådant litet kräk
syntes ej till).
“Jo, förestånderskan har haft den innerligt stora
godheten att taga gossen in till sig. Hon tog honom samma
morgon som... som...“ Den stackars flickans ord kommo
ej fram öfver läpparne.
Men desto qvickare gick “frökens“ tunga:
“Jag skall säga fruntimret hur det var — för så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
