Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tillsäga om vagnen eller blott skaffa ett bud efter den
— ja, hellre än att gifva honom det ringaste tillfälle att
försvinna, påstod hon att ingenting skulle bota henne så
fort som en promenad. Hon hoppades också få fråga
honom en hel hop under vägen. Men han var sluten och
hon retlig.
“Hjelp frun!“ sade han till Clara i en så allvarsam
husbondton att denna fruktade det han, trots mörkret och
svängen i trappan, sett en karl smyga ut.
7.
Följande morgonen sade hennes nåd, som såg sig
tvungen att öfvervinna sin sjukdom, om hon ville träffa sin man,
som ej hördes af: “Clara, så fort här blir i ordning, så gå
du bort till min vanliga juvelerare herr ** med armbandet,
som gick sönder i går, innan jag reste.“
“Armbandet — hvar har hennes nåd lagt det då?
Inte ligger det något på toaletten.“
“Jag kastade det på soffan vid den röda kudden. Är
du en så stor slarfva med uppassningen att du icke ser
efter hvad som ligger framme? Gå efter armbandet!“
Clara sprang till soffan, vände den röda dynan och
andra dynor både hit och dit, strök med fingrarne inne i
hvarenda rynka och afdelning på soffan, men fann ej något
armband.
“Hvad fumlar du efter — blir det något af?“
“Hennes nåd har kanske lagt det annorstädes — här
är det inte.“
“Åh, verkligen... Du räckte fram armbandet, som jag
tog af dig, då du ville hjelpa mig. Kom du ej med schalen,
när jag steg upp från soffan? Och var jag sedan dess
framme, vid någon möbel — gick jag ej genast in till
min man?“
“Jo, det är alldeles sant... Och hennes nåd var bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
