Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ja, hvarför icke. Jag har tänkt derpå.“
I detsamma lät han blicken falla på det mellersta af
salongens tre fönster. Detta fönster innehades af en täck
blondin, grefve Ludvigs kusin och grefvinnans systerdotter,
af henne i hemlighet bestämd till sonhustru, så vida, förstås,
Ludvig ville lära sig förstå att ingenting för honom skulle
vara lyckligare än att ha en öm vårdarinna.
Tänkte fröken Eugenie detsamma?
Vid den blick, som hennes kusin lät falla på henne,
rodnade hon ända upp till hårfästet. Men var det för hans
skull eller vid tanken på någon annan, som dock icke kunde
gifva henne den klingande titeln “unga grefvinna“, så mycket
mer att beklaga som hon sjelf — den fjerde af åtta systrar —
icke var född till annan titel än fröken rätt och slätt.
Alla hennes äldre systrar hade efter hvarandra vissa
år varit hos sin rika tant för att, såsom det sades, med
grefvinnans goda mening fängsla den omöjlige unge grefven.
Men ingen hade gått i land med den saken.
Fröken Eugenie hade emellertid i hemmet qvarlemnat
en böjelse icke utan vigt. Hennes hjerta klappade för
vice-pastorn. Men, ack, hon vågade ingenting lofva hvarken sig
sjelf eller honom, innan hon gjort sin profresa till
Stockholm. En gång var hon på väg att bedja det man skulle
hoppa öfver hennes tur och sända hennes 16-åriga yngre
syster — men, såsom hon sjelf sedan sade sig, “man bör
ej bortkasta sin frihet innan man vet hvad den är värd.“
Hon vargen förståndig flicka.
Grefvinnan, som sett sin sons gäckande blick — ty
något annat låg ej i den — och Eugenies rodnad, började
just tänka på nödvändigheten att vid passande tillfälle göra
Ludvig uppmärksam på sin kusins olyckliga kärlek, då
betjenten inträdde och anmälde den främmande fröken.
“Låt henne komma in!“ sade grefvinnan i något bättre
humör än hennes man vågat hoppas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
