- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
340

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om riktigheten af den förklaringen att hon passade allra
bäst för ett “stort“ hus och ej i ett, der hon måste
dubblera i flera egenskaper.

Sedan hon var borta, stälde jag i tankarne tillsammans
hvad jag nu fått veta med den unga damens till mig gifna
löfte att bikta allt för sin man. Hon hade då hållit ord
och vunnit den äktenskapliga lyckan. Men var hon äfven
lycklig på annat sätt — hade hennes själ riktigt tillfrisknat?
Se der hvad som återstod att få veta, och ännu ett par år
senare fick jag sista scenen i epilogen till hennes roman.

*



En vacker höst hade nyligen börjat gifva oss sina frukter
i dubbelt mått. Hela verlden hade återkommit från brunnar
och bad för att göra sig till godo en efterskörd af nöjen i
hufvudstaden.

Bland de offentliga sådana, som ifrigast besöktes, voro
de då så moderna konserterna “á la Musard“ i Davidsonska
etablissementet vid Drottninggatan, hvilka efterträdt de
föregående aftonunderhållningarne “vid ljus och lampors sken“
i Kirsteinska trädgården.

Dessa konserter à la Musard voro tillika en privilegierad
mötesplats för den s. k. finare verlden, der på långt när icke
en tiondedel af de näpna hufvudschaletterna infann sig, hvilka
i Kirsteinska trädgården gjorde så mången dam förtret.
Här kände man sig liksom för sig sjelf, midt i trängseln,
och ju trängre det var, ju mindre man hörde af
musiken och ju mindre man såg af fyrverkeriet, desto bättre
— man hade då någon annan valuta för den lilla afgiften.

En sådan afton, då alla bersåer och gångar voro lika
öfverfylda som de gröna sofforna, då de båda orkestrarne
utförde en musik, som förtjenade att höras, och antalet af
de kulörta lyktorna gaf en magisk belysning åt de lifvade
skarorna, hvilka knuffades emot hvarandra, hände sig att
jag, som också någon gång kom dit, fick se en man, hvilken
bemödade sig att skaffa plats åt en liten flicka, som han
höll i handen. Hon kunde vara mellan fem och sex år,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free