Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kapitlet. Krigets orsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oerfarna och tör intryck känsliga natur, och den tidigare
fiendskapen öfvergick småningom till vänskap.
Den sluga korsikanen förstod att medelst smicker uppväcka
tsarens fåfänga och öppnade för den äregiriga unga monarken
lysande utsikter till hans planers förverkligande. Han framställde,
huruledes Ryssland, i förbindelse med Frankrike och genom
brytning med England, skulle öka sitt anseende och sin makt. Om
västern och östern räckte hvarandra handen, blefve intet
oupphinnelig!.
Emedan grundade skäl till missnöje med England förefunnos,
föll det sig ej svårt att förmå tsaren till en brytning med denna
hans bundsförvant; de öfriga frågorna afgjordes likväl ej med
samma lätthet.
Alexander åtrådde främst att utvidga sitt rikes gränser på
Turkiets bekostnad. Hans ungdomsdrömmar voro riktade mot
det gamla Konstantinopel, och hans arméer hade nyligen besatt
furstendömena Moldau och Valakiet, hvilka på ifrågavarande tid
voro i beroende af Porten.
Utan att beröfva Alexander hoppet, om eröfringar i östern,
förstod Napoleon att rikta tsarens uppmärksamhet på Sverige,
framhållande att Rysslands intresse främst fordrade en lämpligare
gräns i väster. Härmed blef under förhandlingarna i Tilsit frågan
om Finlands införlifvande med ryska riket för första gången väckt.
Småningom bearbetade Napoleon sin nyförvärfvade vän tsaren
och lyckades få honom fullkomligt under sitt inflytande. En af
paragraferna i förhandlingarna bestämde bland annat: — »att ett
ultimatum borde tillställas England, och om detta ej ledde till
något resultat, skulle Ryssland förklara detta land krig; ifall
England fortfore att sätta sig till motvärn, skulle bägge kejsarena tvinga
Danmark, Sverige och Portugal att stänga sina hamnar för
engelska fartyg och förklara Sverige krig; vägrade Sverige, skulle
Danmark förmås att sluta sig till detta lands fiender.»
Napoleon kunde förutse, att anförda ultimatum sannolikt skulle
leda till en brytning mellan Ryssland och Sverige, och hans personliga
önskan att straffa Gustaf Adolf komme sålunda att tillfredsställas.
— »Tag Ni Finland», yttrade Napoleon till tsaren, »i ersättning
för kriget med Sverige, i hvilket Ni kommer att råka. Visserligen
är ju Sveriges konung Er svåger[1] och bundsförvant, men just
emedan han är Er svåger och bundsförvant, bör han rätta sig efter
Edra politiska omslag eller också umgälla följderna af sin envishet.
Sveriges konung må gärna vara Er frände och tillfälliga allierade,
men Rysslands geografiska fiende måste Sverige alltid förblifva;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
