Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 Kapitlet. Arméns återtåg från Tavastehus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återsände snart hälften af 17:e divisionen under generalmajor Borodins
befäl till Sveaborgs belägring; den andra hälften af samma
division, under Tutschkoff III:s kommando, sändes till Ekenäs och
Hangö, hvarigenom sambandet mellan Helsingfors och Åbo skulle
tryggas. En del af 21:a divisionen ställdes under generalmajor
Schepeleffs befäl samt fick till uppgift att besätta Åbo och Åland
och sålunda omöjliggöra förbindelsen med Sverige. Endast en
mindre del af sistnämnda division, under Rajeffskis befäl, skulle
förfölja Klingspors armé. Till reserv för alla ofvannämnda
truppafdelningar tjänade en mindre fördelning, underordnad
generalmajor Sasonoff. Samtidigt bestämdes, att större delen af de ryska
trupperna i Savolax skulle tåga mot Wasa för att afskära
Klingspors reträtt och endast en mindre styrka förfölja den mot
Uleåborg retirerande Cronstedt.
Oaktadt endast en fåtalig styrka förföljde hufvudarmén, såg
vårt befäl i inbillningen oräkneliga massor följa den i hälarna.
Det måste anses oförsvarligt, att så godt som intet gjordes för
erhållande af kunskap i nämnda afseende; huru lätt hade man icke
i hvarje by funnit beredvilliga, raska män, hvilka, brinnande at
verksamhetsifver, skulle åtagit sig att utforska fienden. Mången
gång var situationen sådan, att den jämförelsevis fåtaliga fienden
måhända kunnat i grund tillintetgöras och krigets gång därigenom
få en helt annan utveckling. Med säkerhet hade armén kunnat
hålla sig i södra Finland en längre tid, något som varit af
ofantlig moralisk betydelse, särskildt i förhållande till de ödesdigra
händelser, hvilka samtidigt utvecklade sig på Sveaborg. Men utan
att se sig om tågade armén med största skyndsamhet mot
norden, och i spetsen för densamma åkte, väl ombonad i sin
kursläde, dess högste befälhafvare med tankarna endast riktade på
att rädda sin här och sig själf.
Medan armén sålunda retirerade längs olika vägar, förekommo
stundom mindre skärmytslingar med fiendens förtrupper. En
sådan omnämnes redan den ll:e invid Tammerfors. Då trupperna
tågade bort från sistnämnda stad, blef en bataljon af Åbo
regemente anfallen på Pyhäjärvi is af omkring 200 kosacker.
Bataljonen kommenderades af major Reutersköld, om hvilken anföres,
att han var »en ärans man af gammalt skrot, — storväxt,
svartmuskig och kraftfull».
Trots fiendens stora antal och kraftiga attacker, förlorade
Reutersköld ej sinnesnärvaron, utan kommenderade lugnt: —
»Lägg an . . . . fyr!» — Efter hvarje salva skingrades fienden
hastigt, men endast för att om en stund åter förnya anfallet. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
