Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 Kapitlet. Från Ypperi till Revolaks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskildt på grund af att hans strängt vakna påpasslighet aldrig skulle
lämnat en motståndares försummelser ostraffade. Oförväget
tapper, störtade han sig i de största faror och skonade ej den, som
kom i hans väg. Likväl var han ej någon rå, blodtörstig
människa, tvärtom straffade han strängt hvarje missbruk, såsom
sköflingar eller andra i krig förekommande öfverdrifter. Själf tapper,
beundrade han äfven högt en likadan egenskap hos sina
motståndare. Utom striden var Kulneff en glad, varmhjärtad
och ridderlig man. Han älskade barn, och inlät sig
gärna i samspråk och lek med dem, hvarvid han
brukade lyfta dem pä sina armar, tryckande sitt skäggiga
ansikte mot deras små hufvuden. Men ännu mer
anslogs Kulneffs temperamentfulla väsen af kvinnlig
skönhet. Känslorna hos honom svallade lätt öfver
och kunde taga sig uttryck i upptåg, liknande det vår
stora skald framställer i sin dikt, då Kulneff vid balens
slut tog sin skönas sko »och fyller den ur närmsta bål
och drack sin afskedsskål».
Sådan var den man, som, oaktadt han drog
svärdet emot vårt land, likväl för sin ridderliga, ädla
natur med sympati omfattats af finska folket.[1]
I afsikt att öfverraska von Döbeln, hvilken med nylänningarna
innehade ställning söderom Ypperi by, bröt Kulneff upp natten
efter långfredagen med omkring 600 man. Sitt fotfolk jämte
kanonerna sände han längs landsvägen mot byn. Kosackerna däremot
erhöllo befallning att tåga åt vänster för att sålunda komma ut
på hafsisen och därifrån anfalla motståndarens högra flank.
Men v. Döbeln hade varit förtänksam och dagen förut låtit
manskapet i den djupa snön upptrampa vägen till de platser, där
 |
J. P. Kulneff. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
