Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kapitlet. Händelserna under våren 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bönder från Kumlinge slöto sig hastigt till de anlända, så att
Gummerus kunde uppskatta sin skara till omkring 450 man, bland
hvilka en del försetts med gevär af Kapfelman. Dessutom sändes
från barkasserna 4 små kanoner, som i brist på lavetter sattes på
bulthjulsvagnar och, dragna af bönderna, kommo till god
användning.
Sedan allt hunnit ordnas för anfallet, nedkallade Gummerus
den Högstes välsignelse öfver folkhären, och så tågade alla i god
ordning mot byn.
Ryssarna veko undan. Deras anförare spisade som bäst
middag med prosten, då stridsbullret nådde hans öron. Omedelbart
störtade han upp från bordet. Prosten lyckades likväl lugna
honom, förklarande att saken ej var af någon betydelse, ty de
anfallande utgjordes ju endast af en hop med påkar beväpnade bönder.
Emellertid hade bönderna uppställt sina kanoner på en höjd
söder om byn, hvarifrån de begynte skjuta. Några kulor nådde
ända fram till prostgården, där de framkallade stor bestörtning
hos Vuitsch. Nu förmodade han sig vara anfallen af verkliga
trupper, rusade återigen upp, ryckte till sig duken från matbordet
och sprang med denna i handen ut på gården och till landsvägen.
Så snart den hvita duken — tecknet till kapitulation — blef
synlig, afbröto ryssarna sin eld, men finnarna, okunniga om signalens
betydelse, fortsatte ännu en stund med skjutandet, tills Gummerus
hann klargöra för dem, att fienden gaf sig.
Vuitsch öfverlämnade sig med hela sin styrka: 3 officerare
och 452 man. Gummerus hade förlorat 3 döda och 3 sårade;
fiendens förlust utgjordes af 1 död och 8 sårade.
Ännu återstod att bemäktiga sig den lilla ryska styrkan på
Brandö. Striden utföll äfven här till finnarnas fördel; 5 officerare
och 85 man togos till fånga.
I motsats till de ryska befälhafvarna på fasta Åland och
Kumlinge, var major Scheremetjeff på Brandö en hård och obillig man.
Han hade tvungit bönderna att utan ersättning anskaffa matvaror
och använde därjämte, till böndernas förtrytelse, sockenkyrkan
som mjölmagasin. Trots allt detta tillfogades honom intet ondt
under fångenskapen.
Tilläggas bör, att under bonderesningen på Åland äfven en del
af där boende ståndspersoner utsattes för allmogens förföljelser.
Några blefvo arresterade, ty man misstänkte att herrarna stodo
i samråd med fienden. Likväl blef ingen utsatt för några
allvarsammare obehag, hvaraf förtjänsten antagligen kan tillskrifvas
Arén och Gummerus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
