Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artiklar, såsom medikamenten sängplatser, täcken, kokkärl m. m.
Till och med på kokföda för de sjuka var det brist, enär man ej
kunde anskaffa tillräkliga kvantiteter kött. Ofta måste de sjuka
nöja sig med vatten och bröd. Brännvinet tog dock aldrig slut,
och af denna vara erhöllo de sjuka dagligen ett visst mått, men
huruvida detta var dem till gagn eller skada, må lämnas osagdt.
Belysande för tillståndet å sjukhusen äro fältläkaren Dahlgrens
rapporter. Den 17 december skrifver han bland annat: »I
Haparanda har ingen kokerska funnits förrän i går afton, alla de sjuka:,
hafva blifvit provianterade bland annat med rått kött, och, som
inga kittlar och ingen köksbetjäning funnits, hafva de sjuka fått
åtnöjas med sitt torra bröd och kallt vatten med kanhända litet
salt. De sjuka ligga efter sjukhusdirektionens besörjande och
förordnande så tätt sammanpackade, att somliga ligga med fötterna
öfver hvarandra, — — — de flesta svagsjuka äro utan allt biträde
vid sina naturliga behofvers bestridande; stanken är härigenom
blefven högst odräglig och dödande. Läkarnes befallningar höras
och glömmas. — — —» Sängar funnos ej, utan lades de sjuka
på golfvet med halm under sig. Golfven voro kalla och dragiga.
Tillgången på halm var äfven så knapp, att man ej ens kunde
ombyta densamma, då den öfvergick till förruttnelse och i de små
kyffena spred en vidrig stank. I stället för täcken fingo soldaterna
nöja sig med sina egna trasiga kappor.
Var det illa bestäldt å sjukhusen, där dock en viss tillsyn
existerade, hade de sjuka i bondstugorna det vida värre. Dessa
arma människor lämnades i det närmaste utan all vård, ty spridda
som de voro uti långt från hvarandra belägna gårdar, kunde
läkarna själffallet ej ofta hinna besöka dem. »I ett stenpörte»,
skrifver samma doktor Dahlgren, »nog rymligt, men kallt och
fuktigt, så att väggarna äro beklädda med mögel, ligga 15 man.
I ett litet och trångt pörte, där sjukt gårdsfolk finnes, äro 6 man
inkvarterade. I en usel koja af några alnars etendue, där 3 sjuka
barn ligga, finnes 8 man. I ett annat uselt pörte, där äfven sjukt
gårdsfolk ligger, finnes 12 man. Redan hafva flera insjuknat af
trängsel och stank, vida värre än på ett sjukhus. Manskapet
beklagade — — — att dem icke tilldelades så mycken proviant,
som bestås dagligen.»
Antalet sjuka ökades med hvarje dag. I december anmäldes
3,173 sjuka, af hvilka 484 innan månadens slut afledo. I januari
1809 insjuknade 2,022 och dogo 749. I februari blefvo 734 man
offer för farsoten, hvaraf 550 dukade under. Sålunda insjuknade
inalles 5,929 man, af hvilka 1,783 afgingo med döden. I anförda
siffror medräknas äfven de svenskar, hvilka kvarlämnades å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
