Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människor, och att han, när dylikt yppade sig, ej förmådde lägga
band på sin indignation. Slutligen bör äfven nämnas, att Bjerkén
lade i dagen en högt uppdrifven själfuppskattning, hvaraf mången
tagit anstöt.
Såsom sjukhusintendent fungerade öfverste von Platen, med
hvilken Bjerkén hade oupphörliga, för sjukvården högst
olycksbringande konflikter och slitningar, hvilka slutade med att Platen
blef aflöst af öfverstelöjtnant uggla. Många andra läkare inlade
stora förtjänster i den hårda kampen mot farsoten i trakten af
Torneå, men utrymmet medgifver ej att här skildra flera; dock
måste antecknas några namn s. s. fältläkarna J. Edgren och C. A.
Dahlgren, brigadläkarna Ammilön, Laurell, Aejmelée och Heman,
underläkarne J. A. Nordvik och Ruuth m. fi. — alla dessa ansträngde sig till det
yttersta.
Under för handen varande, vidriga förhållanden hade det ej varit
märkvärdigt om såväl läkare som officerare och soldater fullkomligt förlorat
modet. Bland soldaterna förekommo beklagligtvis ofta nog rymningar, men
likväl ej fullt i samma grad som under marschen från Uleåborg. Hos det
yngre befälet finner man till och med en viss munter sinnesstämning, som
verkade uppfriskande på omgifningen. Denna oväntade glädtighet
kan endast förklaras af ungdomsspänstigheten och en längre tids
härdning under krigets inflytande, som hos de unga officerarna
torde framkallat det galghumör, hvilket, bildligt taladt, lät dem
dansa på grafvarna. En bekräftelse på detta antagande finner
man äfven i följande yttrande af en deltagare: »Den uppmuntrande
sinnesstämningen, som i allmänhet var rådande hos det yngre
befälet, för hvilket kriget med dess faror och mödor, att man så må
säga, blifvit en vana, verkade fördelaktigt på alla . . . De äldre af
befälet, likasom soldaterna, lifvades af denna föresyn, glömmande
eller döfvande allt det elände, som för det närvarande omgaf dem
och alla de kära minnena från det lyckliga framflutna: maka,
barn och vänner med fridens ljufva yrken och förhållanden.»
Förposttrupperna underhöllo till och med umgänge med
motståndarne. Sandels och Alexejeff jämte deras officerare bjödo
turvis hvarandra på middagar och supéer, hvarvid man bemödade
 |
| Pehr af Bjerkén. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
