Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 Kapitlet. Inre förhållanden i Finland under kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa enligt gångbara pris, hvarvid finnarna å sin sida fogade sig i
det oundvikliga och förhöllo sig stilla och fredligt. Det förefaller
till och med, som om undfallenheten och tillmötesgåendet stundom
gått något längre, än de tvingande omständigheterna fordrade.
Då ryssarna nalkades en stad, trädde ofta dess förnämsta borgare
och myndigheter dem till mötes, anhållande om skydd och
skonsamhet. Till exempel då fienden inmarscherade i Borgå,
mottogos de vid tullen af domprosten Alopæus, borgmästaren Orreus
m. fl., hvilka anhöllo om skydd för sig själfva och sina
medborgare; men detta bör väl främst tillskrifvas fruktan för de objudna
gästerna. Erfarenheten från tidigare krig hade lärt finska folket att
i ryssarna se grymma och blodtörstiga fiender, hvilka utan
förbarmande härjade och sköflade öfverallt där de trängde fram.
Nu däremot, då deras plan gick ut på att för sig bibehålla landet,
var ett dylikt förfarande själffallet ej förenligt med deras egna
intressen — kejsarens blifvande undersåtar ville man vinna genom
att bemöta dem med vänlighet och humanitet.
Bland befolkningen utspriddes många lugnande
proklamationer, i hvilka utlofvades säkerhet till lif och egendom. De
invånare, hvilka af fruktan skyndat att rädda sig och sin dyrbaraste
egendom till aflägset belägna byar eller till och med till öde
skogsbygder, uppmanades att återvända till sina hemvist och där i
lugn fullgöra sina vanliga arbeten, ty intet ondt skulle dem
vederfaras. Dock varnades strängt för att bära vapen eller försöka
angripa de kejserliga trupperna. De täta inkvarteringarna och
forslingarna af krigsförnödenheter blefvo i alla fall rätt betungande
för allmogen på en del orter. Men sedan finska armén redan i
början af kriget dragit sig norrut, öfverlämnande hela södra och
mellersta Finland i fiendens händer, återstod för invånarna i
nämnda trakter ej annat, än att nödtvunget underkasta sig den
starkares makt.
För att yttermera fästa folket vid sig, lät kejsaren den få mars
utgifva ett förordnande, hvari han förklarade bevillningsutgiften
för svenska riksskuldens betalande vara afskaffad; därjämte
upphäfdes äfven tullarna vid den förra riksgränsen mot Ryssland
samt tull- och accisafgifterna för sådana produkter, hvilka ifrån
landet inhämtades till städerna i och för försäljning. Alla dessa
åtgärder vidtogos för att befordra landets handel och välstånd.
De ryska myndigheterna ville äfven visa sitt förtroende för
finska folket genom att tillåta alla krigsfångar af finsk börd
återvända till sina hemvist. Men sedan man af officerarne begynt
fordra tro- och huldhetsed till ryska kejsaren, och desse vägrade
aflägga sådan, sändes de till Ryssland, där de dock af såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
