Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 Kapitlet. Sommarfälttåget i norra Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
truppernas återkallande från andra sidan Bottenhafvet, hvilket
uppväckte Alexanders förtrytelse och gaf anledning till befallningen
att fortsätta fientligheterna. Man bör äfven tänka sig, att Alexander
ej ville förhasta sig genom öppnandet af underhandlingar med en
regering, hvilken förmedelst revolution kommit till makten, innan
denna nya regering af händelsernas vidare utveckling blifvit
säkerställd. I motsatt fall kunde ett tvetydigt sken falla på Alexander
såsom delaktig i svenska statshvälfningen. För öfrigt uttryckte
kejsaren inför Lagerbring sin fulla aktning för regenten.
Sedan Lagerbring misslyckats, afreste friherre Werner v.
Schwerin till Petersburg, men erhöll ej ens företräde hos kejsaren,
utan sammanträffade endast med dennes ministrar. Genom grefve
Rumjantzoff lät Alexander meddela, att han accepterade fred
endast på de tidigare uppgifna villkoren. Af Rumjantzoff erhöll
Schwerin dessutom några vinkar om, att man i Ryssland hyste
ett visst intresse för drottning Fredrika (kejsarinnans syster) och
den unga prins Gustaf.
De många sändebuden till Napoleon hade ej heller bättre
framgång. Den franska kejsaren var vid denna tidpunkt fullt
upptagen af för honom personligen viktiga intressen och kunde
ej ägna sig åt de svenska angelägenheterna. Han stod nämligen
som bäst i beråd att öppna fälttåget mot Österrike, och dessutom
pågick den heta striden i Spanien. »Ni råkar mig midt under
fälttågets sysselsättningar och besvärligheter», yttrade Napoleon
till friherre Rosen, hvilken den 16 april uppnådde det kejserliga
högkvarteret på vägen mellan Stuttgart och Donauwerth. »Jag
har 80,000 österrikare tio mil härifrån . . . Ögonblicken äro mig
dyrbara . . . Regenten känner mina känslor för honom . . .»
Några dagar senare yttrade Napoleon till Rosen: »Jag kan
för ögonblicket ingenting uträtta för Sverige, huru gärna jag än
skulle vilja det, ty jag är nödsakad att mycket varsamt behandla
Ryssland, i anledning af de faror som omgifva mig. Invecklad i
ett allvarsamt krig med Spanien, går jag att öppna en oviss kamp
med Österrike, som öfverraskat mig. 80,000 ryssar ligga på
Galiciens gränser. Fördragen i Tilsit och Erfurt fästa mig vid kejsar
Alexander och ålägga mig den största grannlagenhet mot honom
som bundsförvant och vän.» Rosen erhöll af Napoleon ett bref
till regenten, hvari denne tillråddes att direkte anförtro sig åt kejsar
Alexander, hvars ädelmod och storhet borde utgöra en borgen
för antagliga fredsvillkor.
Ännu afgingo flera sändebud till Napoleon, utan att dessa
likväl förmådde uträtta något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
