Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clémence Isaure, en romance
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
skall tona fritt af sång och poesi
i ständigt högre, högre harmoni!
Jag vill, att dessa toner, jag fått njuta
i lifvets morgonstund och älskat så,
de skola klinga under himlen blå,
en diktens fogelsång, och aldrig sluta;
de skola klinga ljuft och kärleksfullt
kring dessa murar, Som mig innestänga,
och bringa mig en hälsning vänligt, huldt,
de skola sig med sjelfva luften mänga,
och genom fönstrets smyg skall då kanske
en fläkt deraf mig stundom lisa ge;
de skola klinga, jag skall dem förnimma
som anderöster i min sista timma,
och jag skall veta, att jag hvila får
i blomdoft, poesi och evig vår.
Ännu i dag vid himlen vigd jag blifver,
jag lemnar verlden, — gods och arfvegård
och guld och smycken; allt jag härmed gifver
uti “den glada vetenskapens“ vård.
Jag bjudit er till vittnen, skalder alla!
från denna stund här egen J befalla,
hvad förr var mitt, nu skolen ert J kalla.
Men hvarje år, när öfver tröskeln träder
den väna maj, ett barn med gyldne lock,
och Medelhafvets milda sommarväder
sin anda fläktar öfver Languedoc,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
