Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Disa Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
som likt Iduna, — sjelf en sagans Disa, —
dig bjöd sin frukt ur gudars äpplegård,
— hvar ädel qvinna till vår tröst och lisa
har dessa trolldomsäpplen i sin vård,
föryngringens! Det är, symboliskt taget,
den milda blicken, huldheten, behaget.
Hon har försvunnit, så som höstens svala
sin kosa styr till himlar mera blå,
men mången runa skall om henne tala,
ej sorgens blott, men hågkomstens också;
som sångarns ädla maka skall hon minnas,
som hälften af hans väsen och hans själ,
och — hvilka anor skulle högre finnas? —
sjelf var hon ju af sångarblod jemväl!
Esaias’ dotter! — det är dock en adel,
§tt arf af ära utan vank och tadel.
Vid denna friska graf låt mig ock dröja
ett ögonblick af stilla andaktsfred,
låt mig med vördnad der mitt hufvud böja
och der min enkla krans få lägga ned!
Men du, kamrat från förr! – vi blifva gamla
och det blir tomt omkring oss mer och mer,
så låt oss kretsen mera slutet samla
omkring vår ungdoms bleknade banér!
Du, arme enkling efter lifvets lycka,
låt mig ur fjerran så din hand få trycka:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
