Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanvaro i Åbo med den ryska monarken, från
denne nye och intime yän med följande ord: *) ”Då
Eders Majestät hedrat mig med sin välvilja och sin
vänskap, känner jag äfven lifligt de pligter de ålägga
mig; och d& Sverges och äfven min egen tillvara
blifvit s& nära förknippade med Rysslands, eger jag
ingen arman äregirighet} än den att vara E. M. nyttig!
etc. etc.” Samme man, hvilken två år förut sjelf
hade erkänt att det var Napoleom ära, han hade att
tacka för sin sista sällsamma upphöjelsey han egde
numera ingen annan äregirighet än den att i den
ryska vänskapens sold föra sitt svärd mot denne
samme hans lyckas befordrare; qamme man, nyss
kallad att en gång intaga en thron, från hvilken
trenne år förut en konung blifvit störtad just derför
att han emot nationens och tidens vilja hade
framfusigt manat Frankrikes jätte till en så olika
envi-geskamp; samme man, enskildt manad af en tre
dagars vänskaps nya pligter och om sin ”egen
tillvaro ”mera mån, än om sitt adoptiv-lands minnen,
sjelfständighet oeh heder, hade nu, i strid icke blott
mot Napoleon personligen, men emot hela den
franska och i och med detsamma den europeiska
framtidens sak, bundit i den ryska politikens länker detta
samma folk, hvars representanter den 10 Maj 1809
i det minnesvärda plenum plenorum, då riksdagen
uppsade Gustaf Adolf tro och lydnad, hade i en så
oparlamentarisk enthusiasm låtit samtidigt dermed
rikssalen skalla af ett rungande hurra för — dea
*) Minnena, del. 6, sid. 265.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
