Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner dock, till mensklighetens heder, om än tyvärr
blott undantagsvis, principkrig och krig för sak bland
alla de tallösa för små passioner och eländiga
dårskaper !) Och jag spöijer dessa subtila och
finkänsligt diplomatiska samveten, för hvilka ”casus belli”
är i dag en så ytterst qvistig fråga att afgöra,
hvilken var den krigsanledning efter deras begrepp och
hvar står det ”programm” att läsa, som förmådde
Gustaf II Adolf att ”blanda sig i utlandets affarer”
och kasta sitt land i ett krig, hvars omfattning och
långvarighet han icke kunde förutse, ett krig som
öfverlefde honom och som medtog ett tredjedels
århundrade?
Hade Gustaf Adolf varit en politisk ”épicier” och
hade hans rådslag dikterats af den krassa utilarism,
hvilken för andra gällt och gäller som höjden af
statskonst, hade han sagt: ”Den saken rörer mig ej!
Jag är icke angripen och skall nog veta att sköta
mig; kifvens J bäst J gitten!” Men denne konung
var en man för sig och en riddare och en ande
öfver mängden. Angreppet var gjordt emot en
princip, — den religiösa friheten — och han skattade
denna princips seger högre än till och med sin ”egen
tillvaro”. Han sökte icke efter ”casus belli”, han
grep den.
Detta, hvarom vapnen nu, i vår närvarande epok,
skola afgöra, är det något mindre, än hvad som den
gången stod på spel? Det gäller å vår sida principen
af Europas politiska frihet; hvad som här är
hotadt, är de europeiska nationaliteternas rätt att
sjelfständigt genomföra sin inre politiska utveckling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
