Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening. Men en tid af nära femtio år förändrar
mycket. En ny generation har vuxit upp mellan de
finska furarna, nya intressen hafva erhållit rådrum
nog att vinna stadga och seghet, isoleringen har
tvungit de bästa krafterna tillbaka inom sig sjelfva,
förtrycket har framkallat idéer af sjelfständighet
utaf en alldeles specifik art, under allt detta hafva de
fordna förbindelserna med Sverge allt mer och mer
lossnat och sjelfva Runebergs poesi är icke
flyttfo-geln, som blott för ett ögonblick sjunger i en
främmande lund, utan den redan klimatiserade, som
visserligen ännu återger modersmålets toner, men som
glömt vägen hem.
Det tjenar till intet att vi härutinnan vaggar oss
i andra föreställningar, hvilka äro smekande, men
illusoriska.
De femtio åren hafva, som sagt, åstadkommit
genomgripande förändringar i förhållandet mellan
Finland och Sverge, dem de fyra åren från 1808 till
1812 naturligtvis icke hade kunnat medhinna. Carl
Johans vid mötet i Åbo mot den från alla sidor
beträngde ryska monarken utvisade ”delikatess” har
fullkomligt burit alla de förväntade frukterna äfven i
detta afseende. Men om vi måste anse oss hafva
numera förlorat rätten att återfordra Finland som
en provins för oss, hafva vi dermed ingalunda
upp-gifvit vår evinnerliga rätt att på armat sätt, än
åter-eröfringens, hämnas 1808. Vi kunna utkräfva denna
hämnd förmedelst att i stället eröfra friheten åt detta
land, som en gång förråddes: vi skola säga till
Ryssland: gif denna skatt tillbaka! men vi^skola,* i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
