- Project Runeberg -  La veranda. Valda feuilletoner i alla arter /
125

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett landtnöje

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

andra, körde vägen fram, det ena dam-molnet efter
det andra rullade utan uppehåll öfver oss ; jag började
hosta.

,,För er, beklagansvärda varelser, som ständigt
sitta inmurade inom Stockholms trånga väggar, –
yttrade fru M**, under det vi spatserade framåt, —
förefaller det visst som något nytt, att så här ega det stora,
fria landet utanför sin dörr, det friska gröna att
vandra i som en arkadisk herde, hvart man vänder
sig! —44

Jag bejakade detta, i det jag kastade en
melankolisk blick på mina redan alldeles neddammade stöflor.

„Att så här ogeneradt, — fortfor fru M**, — kunna
gå ut när man vill och behagar, att andas en angenäm,
ren och upplifvande luft, så som i afton!44

Jag bejakade äfven detta, i det jag kände
ande-drägten stockas i halsen på mig.

Vi besågo Bellmans byst, beundrade de stora
urnorna på Rosendal och hängde en stund utanför
slottet derstädes vid ett af fönsterna till den kungliga
matsalen, för att stjäla oss till det intressanta skådespelet
af ett majestät, som äter glacebudding och kalkonstek;
hvarefter vi begåfvo oss samma väg åter hem.

Den goda frun ville hålla mig ännu längre qvar,
men jag gjorde en reverens af det aldra förbindligaste
slag, förklarade mig hafva tillbragt en dag, värdig
Olympens gudar, och önskade herrskapet en god natt.

Fru M**s sista ord till mig voro dessa: „Vi hafva,
som det synes, ingenting rart att bjuda på, få nöjen,
men hvilka dock ega förtjensten af att vara idylliska,
en ganska tarflig middag, men likväl, hvad som eger
sitt värde för sig, äkta landtlig; den som är nöjd
med detta och vill hålla tillgodo med mitt lilla landtnöje,
är alltid välkommen. Det blir i alla fall icke gerna möj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzver/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free