- Project Runeberg -  Svenska allmogehem /
35

(1909) [MARC] With: Adrian Molin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jord utan den bättre, en jord, som både kan och vill bära grödor, om den
blott blir befriad från öfverflödigt vatten.

I hvilka hänseenden verkar öfverflödigt vatten på jorden och
kulturväxterna? Jo, för det första lägger en bristfällig afdikning hinder i vägen
för jordens bearbetning höst och vår. Sådden blir försenad, och i kalla,
regniga år kommer växtligheten sent i gång. För det andra lider
växtligheten mer af torr väderlek på en illa dikad jord än på en väl torrlagd,
emedan rotsystemet i den illa afdikade jorden icke hunnit nog tidigt utveckla
sig mot djupet. Gödslingen ger heller aldrig lika godt resultat på illa
afdikad jord som på väl dikad. På grund af det svagare rotsystemet, den
kallare jorden och den utestängda luften hindras växtnäringens
omsättning och upptagning, och följden blir att i en dylik jord upplagras
näring år ifrån år utan att komma växterna till verklig nytta. Detta visar
sig äfven däruti, att när man har dikat en vattensjuk jord, komma i
regel de efterföljande grödorna att gifva god skörd. Nu kunna
näringsämnena omsättas i jorden och upptagas af växterna. Det ser bildlikt
taladt ut, som om jordens slumrande krafter komma i rörelse, och den
näring, som förut låg som ett dödt kapital, omsätter sig i rika skördar
till lön för den duktige dikarens möda. Kan man öfverkomma
arbetskostnaden, lönar det sig därför väl att dika.

Dikningen kan utföras dels genom anläggande af öppen afdikning, dels
genom täckdikning. Af dessa olika system är täckdikning ovillkorligen
att tillråda, ty de öppna dikena sönderstycka småbrukarens redan förut
små tegar och försvåra arbetet; dessutom upptaga de en stor del af arealen.
Afloppsdikena böra dock helst vara öppna, och där marken är kuperad äro
öppna laggdiken behöfliga för att afskära angränsande markers ytvatten.

På en täckdikning har man i första hand två fordringar. Den ena är,
att all täckdikning skall utföras med den allra största omsorg. Alltför
ofta utföres den på ett sådant sätt, att det i och för sig ganska dyra och
tunga arbetet får göras om inom kort. Den andra fordran är, att dikena
skola göras tillräckligt djupa eller minst 2 alnar (l,2 meter). Där fallet
är dåligt eller afloppsdiket blir dyrbart att upptaga till ett tillräckligt djup,
där kan man bli nödsakad att lägga dikena grundare, men målet bör vara
minst det nämnda djupet.

När småbrukaren skall täckdika bör han, liksom hvarje annan, låta
afväga sin jord, så att han får dels kännedom om lutningsförhållandena,
dels möjlighet att få en lämplig täckdikningsplan utförd. I detta
hänseende stå statens landtbruksingeniörer, länsagronomer och vandringsrättare
till landtmännens förfogande mot en jämförelsevis billig afgift, ibland
utan någon sådan. Man bör hänvända sig till sitt läns
hushållningssällskap för att få upplysning härom, enär förhållandena äro något olika i
olika trakter af landet.

Hvad beträffar täckdikningsmaterialet kan man använda sig af olika
sådant, beroende på olika förhållanden. Det bästa är utan tvifvel rör, som

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:55:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svallmo/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free