Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
markerna vänta sig en lika hastig verkan som af den brända kalken.
På sand- och grusjordar är den däremot särdeles användbar, och där
har den sitt största värde.
Kalkningen kan utföras under hvilken årstid som helst. Under
vintern kan man utföra kalkning på de jordar, som skola bära vårsäd och
rotfrukter, men i allmänhet sprides kalken först på våren för att vid
vårbruket nedmyllas.
Vidare kan man med fördel sprida kalken på trädan och halfträdan.
Gräsvallar kunna kalkas under hösten och vintern med råmalen kalk
eller märgel. Man får vid spridning af kalk komma ihåg, att ingen
kalk får utspridas tillsammans med superfosfat, ej heller får man
ned-mylla dessa ämnen samtidigt. Bränd eller släckt kalk och med bränd
kalk uppblandad kolsyrad kalk får ej spridas eller nedbrukas
tillsammans med ladugårdsgödsel; däremot är det ingen fara att nedbruka
kalkmärgel tillsammans med ladugårdsgödsel.
Om man endast kalkar på ett skifte om året, bör man utföra
kalkningen där man skall lägga ut vallen. Om man sår ut till vall i
höstsäden, bör man kalka på trädan, men om man sår ut i vårsäd, kan
man med fördel kalka till denna.
Kalken nedmyllas med harf eller genom grund plöjning. Man bör
såvidt möjligt är få kalken väl inblandad i hela matjordslaget.
Af bränd kalk användes 1,000—4,000 kg., af råmalen kalk 2,000-6,000
kg. pr hektar. Dessa siffror äro medeltal, som under särskilda förhållanden
kunna under- eller öfverskridas. Som regel gäller, att på styfva liksom
myllrika jordar användes mera kalk på en gång, på lättare mera
myll-fatliga jordar mindre kalk, oftare påförd.
En annan sak, som man ej får glömma, är, att den råmalda kalken
skall vara väl finfördelad. Den bör ej vara grusig utan pulverformig,
ty i annat fall verkar den alltför långsamt, särskildt på torrare
jordar. Denna fordran är så viktig, att landtmannen har alla skäl att
hålla strängt på densamma. Kalken skall vidare vara tillräckligt torr.
Är den mycket fuktig, får man till ingen nytta transportera en del
vatten. Vidare skall kalken vara så fri från sand och grus som möjligt.
Mot en och annan kalksort, dock icke många, kan man i detta afseende
anmärka.
Kalken spelar en stor roll i vår tids jordbruk, och de större skördar,
som numera erhållas, särskildt på de mera magra jordarna, få i icke
ringa mån tillskrifvas kalken. Ett rationellt användande af kalken inom
jordbruket får därför anses vara en af vårt landtbruks viktigaste frågor.
»Kalken gör rika föräldrar och fattiga barn», sade man förr. Nu inser
man, att kalken kan göra både föräldrar och barn välmående, om man
ej glömmer en sak, att man skall icke blott kalka utan äfven gödsla.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
