Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till utsäde bör man alltid använda medelstor, oskuren sättpotatis,
enär utförda försök visat, att denna ger det bästa resultatet. Särskildt
på svagare jordar är detta villkoret för en god skörd. Man bör hafva
ett afstånd af 50—60 cm. mellan raderna och 20—25 cm. mellan
plantorna i samma rad. I regel sätta vi potatisen med ett alltför stort afstånd
i raden. Af den allra största vikt för en god skörd är att man under
sommaren håller odlingen fri från ogräs, som i mycket hög grad
tillbakasätter potatisen. Vidare bör kupningen utföras med största omsorg.
Man bör alltid gifva tvenne kupningar och tillse, att man ej blott ku par,
utan att man därjämte stryker jorden upp till plantornas stjälkar. Detta
ökar potatisbildningen och lönar sig utmärkt, en sak som äfven genom
försök bevisats. Potatisen bör ej kupas, sedan den börjat blomma.
ODLING AF GRÖNFODER.
Grönfoderodlingen är en sak, som hvarje småbrukare borde känna till.
Den är af den största betydelse.
En småbrukare bör under årets alla tider hafva lämpligt saftigt foder
för sina djur. Dessutom bör småbruket liksom allt jordbruk göra sig
oberoende af skogsbetet. Jag tager ej ett ord tillbaka, då jag säger, att
skogsbetet är i stort sedt till mera skada för det svenska jordbruket än
till nytta.
Hvarför detta? frågar någon. Jo, vi skada mångenstädes skogens
återväxt genom betning, och hvad som i detta sammanhang är ännu värre,
vi svältföda mången gång våra djur under sommaren och förlora till på
köpet den gödsel våra åkrar så väl behöfva. En småbrukare fällde en
gång ett yttrande, som var synnerligen träffande. Han sade: »Jag har
ej råd att använda min skog till bete.» — Vi skola emellertid ej förväxla
skogsbete med hagbete.
Småbrukaren bör alltid vara rustad med grönfoder från tidigt på
våren till sent på hösten. Han behöfver det till korna, när betet ej är
tillräckligt eller om han saknar sådant under någon tid. Han behöfver
grönfoder till hästen, till svinen och hönsen.
Det tidigaste grönfodret är råg och luddvicker, som sås hösten förut.
Sedan detta skördats antingen till grönfoder eller till hö, kan man så
nytt grönfoder eller rofvor, i södra Sverige bortfelder, i mellersta och
norra Sverige stubbrofvor.
Af vårsådda grönfoderväxter ger hvitsenap och oljerättika den tidigaste
skörden. Vidare kunna vi nämna vickerhafre eller hafre och pelusker,
som särskildt på mossar och lättare fastmarksjordar ger ett godt resultat.
Detta grönfoder bör sås i 2—4 repriser med 8—14 dagars mellanrum,
så att man ständigt har sådant, som ej är för groft.
Man skall alltid låta en stor procent, minst 1/3, helst 2/s af
grönfoder-blandningen bestå af baljväxter. Man bör vidare inblanda 10 % små-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
