Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taget säga, att rötterna fördela sig i jorden på samma sätt som växterna
ofvan jord. Vallen blir tät och ger en god skörd, på samma gång hela
jordmassan genomväfves af rötter.
Af klöfver finnas tre slag: rödklöfver, alsikeklöfver och hvitklöfver.
Rödklöfvern kan vara tidig eller sen. Vi skulle i södra Sverige vinna
mycket, om vi använde senklöfver, åtminstone delvis, då våra
andraårs-vallar äro väl tunna, emedan den tidiga klöfver af utländskt ursprung
vi använda är endast ettårig.
Alsikeklöfvern går bäst till på något fuktiga jordar. Hvitklöfvern bör
såsom ett utmärkt bottengräs alltid ingå till mindre mängd.
Af öfriga baljväxter lämpar sig getväppling på torrare jord. I
Norrland användes kråkvickern med fördel såsom en beståndsdel i vallen.
Af gräsen märkes i första hand timotej, vidare hundäxing och
ängs-svingel, för torrare jord knylhafre, rajgräs m. fi.
Vallarna böra skördas i tid. I allmänhet skördas de för sent,
hvarigenom dels återväxten, dels vallens varaktighet blir mindre.
Vi försumma alldeles att gödsla våra vallar, och dock visa utförda
försök, att knappast några växter betala gödsel så rikligt som
vallväxterna. Af konstgödsel gifves thomas och kainit på hösten eller tidigt
på våren samt superfosfat och kainit på våren. På mossarna är en
dylik gödsling synnerligen betydelsefull. Om vallen ligger i flera år,
bör man gödsla hvarje år. Man kan t. o. m. gifva en öfvergödsling
med chilisalt, med utsikt att det betalar sig, särskildt på den högre
åkerjorden. Vidare kan man med fördel gödsla vallarna med gödselvatten.
Ännu en gång vilja vi påpeka, att man ej bör beta vallarna för sent
eller för hårdt, samt alt öfverharfningar af äldre vallar äro mycket
lönande.
SKOGEN OCH DESS VÅRD.
Äfven om skogshushållningen icke kan sägas direkt höra till
jordbruket, spelar den dock för vårt land en så stor roll ekonomiskt och i
andra hänseenden, att den förtjänar ett omnämnande.
Vi måste till vår blygsel erkänna, att småbrukaren mycket sällan är
en rationell skogshushållare. Skall man få se en väl vårdad skog, får
man i regel ej gå till de mindre jordbruken utan till de större.
Orsaken härtill är lätt att förstå och kan förklaras om också ej försvaras.
Den större jordbrukaren har i regel en större areal och finner med sin
fördel förenligt att anställa kompetenta personer att öfvervaka skogen
och dess vård. Oftast bedrifves också en planmässig afverkning. Den
mindre jordbrukaren däremot får vara sin egen skogvaktare, och
behöfver han göra sig en inkomst af skogen, säljer han vanligen hela eller
större delen på rot — tyvärr oftast till underpris. Dessutom resonerar
han så, att innan en ny skörd kan tagas, är hans tid ute, och då det
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
