Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven i fodret inblanda foderbenmjöl. Har man en god sugga, bör man
behålla henne, tills hon blir 5—7 år eller så länge lion lämnar goda
grisar. Det är oklokt alt slakta henne, då hon lämnat endast en kull
grisar, enär dessa första vanligen äro de sämsta.
Suggan bör, som förut påpekats, paras med en fargalt af stora
York-shirerasen. Det är mycket farligt att använda en fargalt, som är i
släkt med suggan, ty svinen äro ytterligt känsliga för inafvel. Bäst är
att flera slå sig tillsammans och bilda en afvelsförening och inköpa en
fargalt från någon af de afvelsstationer, som nu finnas inom de flesta
hushållningssällskapsområden. Detta förtjänar man på.
Vi nämnde nyss, att suggan bör under dräktighetsperioden få vistas
ute i det fria så mycket som möjligt. När hon skall grisa, tages hon
emellertid in några dagar i förväg och föres till en varm, lugn kätte.
Man bör vara påpasslig vid grisningen för att vid behof ingripa, men
man bör ej göra detta i onödan. Vidare bör man tillse, att grisarna få
hvar sin spene, och skulle det vara flera grisar än digifvande spenar,
bör man aflifva de svagaste grisarna, enär det är dålig ekonomi att föda
upp dem på konstlad väg.
När grisarna blifva c:a tre veckor gamla, börja de söka äfven
annan föda. Då bör man i en liten kätte bredvid eller ute på gången
gifva dem hel säd, helst hvete eller korn, i ett tråg och därjämte
oskummad mjölk i ett annat. Af vikt är att tillse, att mjölken ej surnar eller
blir kall. Den bör vara spenvarm. Har man ej mjölk, vinnes nästan
lika godt resultat — mången påstår bättre — genom att gifva dem
kokad välling. När de äro c:a 6 veckor gamla, bör man kunna afvänja
dem, men innan detta sker, skola de vara så vana vid att reda sig själfva,
att afbrottet ej skadar dem.
Vi tillägga, att man bör vara försiktig vid suggans utfodring
under digifningsperioden. Bäst är att använda hafregröpe, hvete- eller
rågkli samt skummjölk. Man bör akta sig, att suggan ej lar något surt
foder. Vidare bör man tillse, att grisar och sugga få rota i jord, aska
eller dylikt.
De unga afvanda grisarna börja efter afvänjningen vegetera på egen
hand. De böra födas kraftigt i början, ty det gäller att få dem i växten.
Sedande nått en vikt af c:a 25—30 kg., kan man så småningom öfvergå
till ett billigt men tillräckligt närande foder. Ungsvinen böra erhålla
kroppsrörelse, så att deras muskulatur och alla organ utvecklas
harmoniskt. Därigenom blifva de mera lättgödda.
När de nått en vikt af c:a 60 kg., börjar gödningen. Rastningen
upphör så småningom, och svinen hållas inomhus, utfodras efterhand
kraftigare och få äta så mycket de kunna. När de nått en vikt af 90—100
kg., äro de färdiga att säljas som slakterisvin. För Norrland fordrar
man däremot större, fetare svin. Där gödas svinen längre, så att
de nå en vikt af 125—150 kg., men erfarenheten ger vid handen, att dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
