Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småträdgårdar och fruktodling, af trädgårdsmästare Karl Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om kvistarna förvaras på is, så att de äro i fullständig hvila, kan
ympning med framgång ske senare.
Gödsling och vård. Fruktträden trifvas utan gensägelse bäst i öppen
jord. Gödsling, luckring och nederbörd komma dem då i rikare mått
tillgodo. Under åtskilliga år, tills träden kräfva det mesta utrymmet,
kan jorden mellan dem utnyttjas för odling af köksväxter, jordgubbar
m. m., hvarvid dock alltid ett område närmast stammen lämnas fritt.
Gifvas köksväxterna en rationell kalkning och gödsling, behöfva
fruktträden i allmänhet intet särskildt tillskott däraf. Endast under den
förutsättningen, att man icke ser sig i stånd att medhinna det med
jordens öppethållande förenade ökade arbetet med rensning och luckring,
må fruktträdgården läggas i gräsvall, hvarvid dock kring hvarje
stamträd lämnas en 2 m. bred öppen jordring och kring dvärgträden en
minst hälften så stor. Rötterna vandra hos äldre träd vida längre
omkring, men den öppna ringen släpper dock lättare ner luft och nederbörd
än gräsvallen, som är mycket hinderlig för trädens rationella gödsling
och vanligen tager hufvudparten af såväl gödseln som nederbörden.
Att, såsom ofta sker, gödsla alldeles invid stammen på äldre träd gör
föga nytta. Rötterna uppsamla näringsämnena blott med sina yttre
hårfina spetsar, som vandra långt bort från stammen, ofta till kronans
dubbla omkrets eller längre. Ju större träd, dess större område behöfver
gödslas.
Naturlig gödsel, såväl stallspillning som latrin och kompost, är för
fruktträden den bästa och kan för kärnfruktträden svårligen helt
undvaras, medan den för stenfruktträden bör användas med en viss
försiktighet, och endast väl brunnen. Gödsel påföres under hösten eller
tidiga våren och bör omedelbart nedgräfvas ■— gödselvatten och urin
kan man däremot med fördel påföra hvarje årstid utom eftersommaren
under skottens mognad. Sjunker lättast ner, när jorden är fuktig; kan
eljest tömmas i små gropar rundt träden.
Af mineralämnen äro kalk och fosforsyra för fruktträden viktigast,
och kunna dessa ämnens värde för en framgångsrik fruktodling knappast
tillräckligt framhållas. Kalkning företages hvart fjärde eller femte år.
Fosforsyregödsling kan antagas vara till nytta å alla jordarter, och
främjar särskildt blomning och fruktsättning samt skottens mognad. Den
svårlösliga thomasfosfaten är för fruktträden lämplig, äfvenså benmjöl,
som gör bästa verkan, om det väl blandas med jorden. På lerjordar
kan särskild kalitillförsel vara öfverflödig, isynnerhet om ko- eller
svingödsel användes, medan den å sandjordar är så godt som nödvändig.
Gifves på senhösten eller tidiga våren som öfvergödsling, på lättjordar
helst i form af kainit. Chilisalpeter lönar sig knappast för fruktträden
-— möjligen svafvelsyrad ammoniak.
Är jorden före planteringen väl beredd, behöfver å tyngre jordar ingen
särskild gödsling ske under de första 4—5 åren, å lättjordar åter bör
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
