Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Vi börja alltså med det ögonblick, då Maria flög
över postmästarens manshöga plank.
Postmästaren var en enslig pensionerad herre,
bördig från Växjö. Han bebodde på gamla dar en
liten villa med en stor trädgård som gränsade
intill Gammalrödja kyrkskola. Där hade han planterat
många utsökta träd för att få njuta fruktens sötma
och avkastning. Men skolbarn, kråkor och sparvar
äro fördärvliga varelser. De äro på en gång
finsmakare och kommunister. Såsom finsmakare utse
de sig snabbt den bästa frukten, såsom kommunister
anse de den för sin. Det hade icke postmästaren
beräknat, ty han var van vid statens tjänstemän.
Hans ålders dar kom att präglas av den strid han
förde med detta utskum om frukten av sin jord
och sin möda. För fåglarnas räkning uppfödde han
kattor som togo huvudsakligast småfåglar vilka
leva av larver och äro till så stor nytta i trädgårdar.
Då hängde han ut glasbitar och fågelskrämmor,
ja bredde ut nät över bigarråträdens kronor. Mot
skolbarnen reste han ett högt plank som han
spik-beslog.
Den första som kom över det planket var Maria.
På den tiden då det hände, var det en särskild
form av råhet som gick epidemiskt, den nämligen
att skrämma och kränka ensamma lärarinnor i
skolhus. Sedan anspråken på bildning stigit, fingo
småskolelärarinnorna icke längre flytta från by till by
med sin lärdom. Därför byggde kommunerna i
stället småskolor mittemellan byarna, och där sutto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
