Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu måste Maria strax ge sig ut i den nogräknade
världen och uppföra sig dämpat på begravning.
När hon knäppte sitt svarta klänningsliv, kom
hon ihåg predikarens ord:
"Icke kan någon bära eld i sin barm utan att
hans kläder brännas därav." Och hon undrade hur
det skulle gå med hennes bästa klänning.
Ka följde noga hennes rörelser. Han förstod att
hon tänkte vara borta hela dagen och undrade
mycket om han skulle få följa med. Han försökte
fråga henne, men hon hörde inte på. Hon märkte
icke i att hela hans väsen var en enda fråga:
uttryckt med darrning, viftning, vädring och blickar
som kunde komma ett stenhjärta att smälta, om
det träffats av dem. Han rusade fram för att se
vad som stod på, då hon skar ned vita liljan från
trädet: vad betydde nu detta? Men då hon tog fram
psalmboken, sjönk han ihop i besviken stillhet. Han
drog sig alltid tillbaka, när hon besökte sin Store
Husbonde i hans stora skola med ringklockan på
taket som gjorde så ont i ett par hundöron.
Hon påskyndade sina steg som om hon längtat
ner i dalen till människorna, men hon hade väl
inte tänkt att den första hon mötte skulle bli kusken
Persson. Annars så dök han ju upp ganska ofta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
