Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3i
stått och väntat på honom och sträckt ut handen
och tagit på honom mycket varsamt utan att säga
ett ord.
Då Maria hörde detta berättas, smålog hon lite,
och genast steg rodnaden upp i hans ansikte.
— Vad är det för löjligt i det? frågade han.
Maria blev helt bestört, ty hon hade bara smålett
vid minnet av att hon själv denna morgon tagit på
mannen med kräfta för att göra honom så lycklig
som hon var. Det blev han ju också. Han fick del
av hennes lycka fast han trodde den kom av
dragplåstret. Varför skulle det inte finnas en sekund i
livet, då lyckan är en sådan kraft inom en, att man
kan överföra den på andra?
Detta kunde hon inte förklara för kyrkoherden.
Men hon försökte så gott hon kunde sätta honom
in i att det var en gammal folktro han mött. Krestina
hade i sin svaghet sökt kraft hos honom och gjort
det i det ögonblick, då han måste ha mest till övers,
nämligen då han nyss hanterat Guds ord och
sakrament.
Kyrkoherden blev så intresserad, att han satt kvar
hos Maria långt efter det de andra herrarna dragit
sig undan för att röka pch tala karlord. Han fick
åter bekräftad sin aning att det fanns en hel värld
som återstod för honom att intränga i, trots hans
teologie kandidat. "Religionshistoria är en sak och
animism i Gammalrödja en annan", tänkte han.
Såsom barn av ett blänkande nytt municipalsamhälle
hade han aldrig stött på den förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
