Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
sade ytterst flyktigt på Ester som om de tänkt: vern
är det här; en inhyses person, en hushållerska.
Samtalet gick i denna stil:
— Tänk, en sån trädgård Daniel får med åren!
Vem skall hjälpa honom att äta upp alla de bären
och alla äpplena? Du, lilla Stig, får väl hålla dig
väl med farbror. Sen behövs bara en ny, fin villa
också. Jaa, tänk vad den har det bra, som har ett
eget ställe och pengar att kosta på det. Inget ställe
är ändå som barndomshemmet, det säger Ernst jämt
och samt. God dag, jaså, är det här Lennart, han
som gräver brunn där det inte finns vatten. Kan
det vara något nöje? Men det kanske har blivit
vatten redan?
När slutligen fru Beda Skörd också började yttra
sig över de små flickorna, lyfta på dem och jollra
med dem, steg Lennart fram: bry er inte om dem,
de är inte Skörds i alla fall, sade han, och så gick
han.
Ester kom in med kaffet och de varma bullarna
men gick strax därpå ut i köket igen. Hon
uppförde sig som jungfrun som serverar herrskapet.
Då Daniel kallade på henne, svarade hon: — Fattas
det något?
— Ja, Lennart fattas. Gå efter honom så att vi
får börja dricka kaffe, svarade Daniel missnöjd.
Visserligen tyckte han att svägerskan bar sig illa
åt, men det retade honom att inte Ester och Lennart
kunde lita till honom och ta det lugnt. Emedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
