Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
— Vem menar Kajsa?
— Vet hon inte det, Ester?
— Nej, säger jag ju.
Utom sig tänkte Ester för sig själv: "När en
inte vet, vem som är en närmast, då är det likast
att få dö." Hon öppnade sig för Kajsas tanke, lät
den sjunka ner allra längst in som ett frö.
Kajsa blev själv rädd när hon märkte hur
motståndslös Ester var.
"Hinner jag vänja av na först?" Det var för
mycket även för Kajsa.
— Jag har inte sagt nånting om dig, gå nu inte
och sprid ut för Skörd, att jag sagt du ska dö.
Då Ester framhärdade, blev Kajsa ivrigare än
förut.
— Stå inte där och huttra, sade hon, utan kryp
ner och lägg dig. Jag ska spå dig, jag. Så får du
ju själv se.
Det var Ester med om. Hon kröp ner under
fällen och följde Kajsas förehavanden.
— Jag har ju sett lite av varje här i huset, mens
jag var ensam, sade Kajsa. Jag hitta en naken
synål i sofftäcket, om du vill veta vad det betyder för
nakenhet, men nu ska vi titta i sumpen också.
Människornas frågor växla inte så mycket, det
var Kajsas erfarenhet. "Hur skall jag skapa mig
en tryggad plats i livet och försvara den? Hur
skall jag vinna makt över denna människa, hur
skall jag avvända denna olycka, hur skall jag säkra
min ätt och dö utan ångest?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
