Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Daniels ton var kort och näst intill snäsig, ty han
sade bara halva sanningen.
— Nog borde jag ha fått bud efter mig till
kvarnen, det är ju inte längre än att jag kunde kommit
hem och talt med doktorn.
Daniel svarade ingenting på denna
underförstådda kritik av hans sätt att redogöra för doktorns
utsago.
— Jag tycker det är ett konstigt förslag att skicka
bort barnen och behålla Ester hemma i stugan,
fortsatte Lennart. Det var som om han vädrat något.
Mö likare att göra tvärtom.
— Du kan ju skicka efter en annan doktor, om
du inte tror på den här.
Daniel visste att detta var ett oädelt svar, men
vad skulle han göra? Han var i yttersta nöd, ingen
fick ta Ester ifrån honom. Han visste att han kunde
ha skickat bud efter Esters man och att han borde
ha gjort det, men han hade helt enkelt varit rädd
för att man skulle ta Ester ifrån honom. Han visste
när han slängde ut det där om en annan doktor, att
det var lättare sagt än gjort för Lennart. Men han
kunde icke svara på annat sätt. Ingen fick ta Ester
ifrån honom.
Under tiden låg Ester i rummet med båda barnen
i sängen hos sig. Det var henne ett fruktansvärt
ögonblick, när Skörd följde doktorn ut, ty då skulle
han fråga: finns det hopp? och få svar: Så länge
det finns liv finns det hopp, eller något sådant.
Sin äldsta flicka hade hon lagt inne vid väggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
