Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Ester hade fått sin brunn, hon hade fått den av
Lennart. Hon var löst till sist.
Det var Daniels tur nu att stå bredvid, att vara
glömd. Men han tänkte inte på det i detta
ögonblick, även Daniel glömde Daniel. Han var glad
även han, en gärning var fullbordad i segt tålamod
och styvt, hårt, outtröttligt arbete. Många
generationers fåfänga strävan hade krönts av seger.
Skördatorp hade lyfts upp i en ny värdighet, det
gick in i en ny tidsålder, det hade fått sin brunn.
Nästa ögonblick gick han mellan Lennart och
Ester. Han stod länge över henne med sin hand på
pulsen. Hans bättre tränade öga såg hur blodet
sjönk. Pumpverket gav till känna att det snart icke
orkade mer, varje slag kostade kval och möda.
Det höll ändå på ännu några timmar, ansträngt
och med långa, djupa suckar, höll upp, arbetade igen
ett tag, höll upp, tog ett slag, åter ett...
Men Ester var för länge sedan borta. Det var
icke hennes kval, hennes möda eller suckar.
Drivande töcken hade förmörkat allt omkring henne,
lyft henne från pumpverket och tagit henne med
sig.
Hon kom aldrig igen, det man vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
