Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett friskt och välvuret träd som gav skugga och
lä åt ett hem, lämnar stort tomrum då det fälles.
I tomheten och vantrevnaden frestas man tro att
husets vård haft sitt bo i trädet och flytt sin väg
med all trivsel och lycka från gården.
Men ett annat träd som övergivits av sin livskraft
och står där länge grått och risigt innan det fälles,
det glömmes fort. Även lättnaden att slippa se det
har en snabb övergång. När dess ved är bränd på
härden, minns man ej mera dess plats.
En matmor som dör mitt i sin gärning, skall man
länge sakna i var vrå och var timme på dagen. Om
hemmets hemliga kraft låg i hennes händer, hennes
ögon och leende, och om ingen är redo att överta
den och nyttja den vidare, då faller det hemmet
sönder. Men var husmodern länge maktlös innan
hon dog, både att se, att le och att arbeta, då är
denna sönderfallandets process fullbordad långt före
hennes uppbrott. Eller också har hemmet redan
inrättat sig utan henne, fördelat hennes plikter på
andra. Det var den första döden och den vållade
sorg och bekymmer, men vid den andra döden blir
man bara glad. När det döda trädet fälldes, sade
de omkringstående: så gott att det kom bort, det
tog bara plats. Vid husmoderns andra död säger
1§. — Wägner, Svalorna flyga högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
