Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
— Ja, det skulle bestämt kyrkoherden ha gjort,
innan kyrkoherden lovade att skriva på för tiotusen
åt arrendatorn. Maria var så ivrig att hon darrade,
hon med.
— Nej, jag tänker inte på lånet, det är en
världslig sak, fast jag för Georgs skull inte gärna vill
förlora så stor summa. Det är något annat jag ville
fråga Maria, jag har tänkt det mer än en gång, men
skjutit upp. Och nu är jag för gammal att dröja
längre.
— Ja? frågade Maria skälvande av otålighet.
— Hur har Maria det med sin salighetssak?
frågade den gamle mannen och såg henne djupt in i
ögonen. Det var en blick, inför vilken många
människor slagit ner sin, men Maria gjorde det ej.
— Jag har ingen salighetssak, sade hon.
— Mina bedrövliga aningar besannas då, sade
kyrkoherden. Sitt ner, Maria, jag vill gärna tala
med henne om denna viktiga angelägenhet.
— Jag har inte tid i dag, sade hon. Om
kyrkoherden inte vill återta det löftet och skriva på åt
Lennart i stället, så måste jag försöka få ihop
tiotusen på något annat håll och fara till Skördatorp
med. Förlåt mig! Det är brått!
— Ja, jag kan inte bryta mitt löfte, sade
kyrkoherden bestämt. Innan han hunnit besinna sig
vidare, var Maria försvunnen, och från fönstret
såg han hur en bil satte i väg.
— Kör till telefonstation, sade Maria.
Hon ringde upp Askenäs. Baron Ramsay var ju
19. — Wägner, Svalorna flyga högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
