Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
sina kläder men fick i detsamma syn på sin hatt,
som hängde på ett af byråns spiralljus. Halfva
natten hade hon användt till att tvätta sidenband,
pressa och göra rosetter. Hur tog den sig ut, m ån
tro ? Det måste hon genast se efter.
Hon öfvertygade sig med en blick, a tt modern
på nytt inslumrat, och smög därefter på tåspetsarna
till byrån. Belåtet synade hon nattens arbete.
»Den här hatten kommer att klä’ mig», tän kte hon.
»Oskar har aldrig förr sett mig så fin, som jag blir
i dag...» och hon kunde icke afhålla sig från att
profva den. Men det var rakt omöjligt att få den
att sitta på ett hyggligt sätt. Gång på gång sjönk
den nedåt nacken. Nå, bara hon fått håret upp-
lagdt, blef det väl bra därmed, tänkte hon.
Som en gulbrun krana låg det yfviga håret upp
mot hattbrättet. Agda greps af en naiv glädje
öfver sitt täcka jag. Men den fick ett brådt slut.
Hon såg i sp egeln sin mors knotiga hand trefva på
täcket och snibbarna af hennes hufvudduk guppa
kring hakan, som sattes i rörelse af väldiga gäsp-
ningar. Hatten kom af i hast, och med några få
steg var den unga flickan tillbaka vid sin säng samt
började kläda sig.
»Ligg stilla du, morsan lilla», sade hon åt den
gamla, som gjorde min af att stiga upp. »Du sk a’
få kaffe på sängen i dag och godt bröd att
doppa...»
Mor och dotter bodde ensamma i det lilla vinds-
rummet. Där var lågt i taket och sm ått om utrym-
met. De få och torftiga möblerna måste för att få
plats stå kant vid kant. Inga luckor dolde kakel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
