Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ver inte ta’ mer än ett halft mått kaffe. Det ä’ så
mycket god sump i pannan.»
»Inte ska’ vi knussla i dag, då jag firar min
förlofning», (svarade Agda och lät kaffekvarnen gå
med fart. »O, d u lilla morsan, hvad jag ä’ glad !»
»Kommer Oskar och hämtar dig i dag?»
»Nej, vi ska’ mötas ute.»
Oskar Vret och Agda hade redan föregående
kväll bytt ringar. Det egentliga högtidlighållandet
af händelsen skulle dock ske i dag med en utfärd
på tu man hand. Den unga flickan flög omkring
som en solreflex i sysslor och ärenden. Det var så
mycket att uträtta i hemmet, innan hon kunde få
tänka på sig själf. Men slutligen var allt undan-
stökadt.
Nu skulle hon, minsann, göra sig riktigt helg-
dagsfin. Inom ett ögonblick låg en filt kastad
öfver bordet och bästa kjolen på den. Skott upp
den hade hon gjort kvällen förut, nu skulle den få
en grundlig pressning. Åh, så härlig dagen skulle
bli ! Nej, det var rent omöjligt att tiga längre, och
toner, som hela morgonen jublat i hennes inre,
funno nu väg öfver hennes läppar. Handen, som
förde strykjärnet, följde ofrivilligt takten. Det blef
en lustig dans öfver tyget. Modern iakttog sin
flicka och smålog förstulet men sade med rätt
mycken skärpa :
»Det där arbetet blir det ingen ordning med.
Ge mej järnet, så ska’ jag pressa. Jag tycker, du
borde vara mera allvarlig nu, när du tagit ett så-
dant viktigt steg. Hvem vet, hur lifvet kommer att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
